Anteckning ·
Lokstallet i Vasa är precis vad namnet säger: ett gammalt lokstall. Sista fredagen i september var det fullt av musiker, producenter, bokare och studerande – de som ger en region en egen röst.
De som skriver regionala strategier är oftast någon annanstans. Den här gången satt de med mig på scenen: riksdagsledamoten Joakim Strand, kommunalrådet Janet Ågren från Umeå och Fabian Baßenhoff från Hamburg Music. Frågorna ställdes av Anna Måtts-Fransén från regionens utvecklingsbolag VASEK. Redan det gjorde resan värd mödan.
Kreativitet är inget sidoprojekt
Anna inledde med att fråga om jag verkligen menar att kreativitet inte ska vara ett sidoprojekt. Det gör jag. De flesta organisationer behandlar kreativitet som en teambuildingdag: trevlig, ordnad någon annanstans och det första som stryks när budgeten stramas åt. Kreatörerna bjuds in för att pynta strategin, aldrig för att skriva den.
Jag kom till kulturen från andra hållet: handelshögskola, startupper, pengar. I flera år var jag affärskillen bland de kreativa och den kreativa killen bland affärsfolket. Båda världarna lärde mig samma sak: affärslivet har strukturerna, kreatörerna har anledningen till att folk alls dyker upp.
Ge kreatörerna pengarna
Regionerna hör kreatörerna och ger sedan budgeten till någon annan. Pengarna går till den som är bäst på att fylla i ansökningarna, och sedan undrar alla varför resultatet känns som en broschyr.
Ge kreatörerna budgeten, besluten och ansvaret som följer med dem. Några kommer att misslyckas. Det gör också projekt som leds av andra. Skillnaden är att när kreatörerna leder lämnar även misslyckandena något efter sig: en scen, en lokal, människor som nu känner varandra.
Ta hit världen
Enligt en färsk enkät från Företagarna i Finland behöver 58 % av de kreativa tillväxtföretagen mycket stöd för att internationalisera sig. Det vanliga svaret är att skicka kreatörerna utomlands, en flygbiljett i taget. Jag skulle vända på det. Slush lockade världens investerare till Helsingfors under årets mörkaste veckor. Hamburg har Reeperbahn Festival varje september. Finland skulle kunna göra detsamma för sina kreatörer.
Det här borde 10 miljoner bygga
Den sista frågan: 10 miljoner euro, ett enda kreativt initiativ. Mitt svar var ett hem, inte ännu en festivalhelg. Horst är igång året runt på ett före detta militärområde strax norr om Bryssel: en festival, en klubb som har öppet hela vintern och en ateljé där konstnärer, arkitekter och lokalsamhället formar platsen tillsammans.
Vi satt i ett gammalt lokstall medan vi pratade om det. Byggnaderna finns redan. Det som saknas är förtroendet.
Det här tog jag med mig hem
- Förtroende är den saknade budgetposten. Pengar utan förtroende blir ett projekt. Pengar med förtroende blir en scen.
- Att ordna evenemang är ett kunnande. Kreatörer fyller salar utan budget och med kort varsel. De flesta officiella evenemang klarar inte det med tio gånger så mycket pengar.
- I en AI-värld är tillhörighet bristvaran. AI kan skriva broschyren, men den kan inte få en sal full av människor att känna något tillsammans. Det är kärnan i min föreläsning Tid att vara människa.
Det här funderar jag fortfarande på
Alla på scenen var överens om att kulturen hör hemma i centrum för de regionala strategierna. Men de flesta som skriver strategierna var inte på plats. Nästa version av den här panelen borde hållas på ett forum för näringslivet, med kreatörerna som gäster. Om du ordnar ett sådant är jag gärna med.
Tack till DUNK och Nordic Music Creators för Aurora, till Fredrik Furu och Hilde Talus Losvik för inbjudan och till Simone Åbacka för bilderna.